Patriarkatets existens är inte ett faktum

Det finns en idé om att patriarkatet är fakta.

Det är det inte.

Patriarkatet är en övergripande ideologisk modell som används för att tolka samhällsfenomen. Den kan söka stöd i fakta, men den är inte i sig självt ett faktum utan ett synsätt eller ett perspektiv. Ett faktum behöver bara identifieras. Ett perspektiv behöver underbyggas med resonemang och argument som kan uppfattas som mer eller mindre övertygande. Perspektiv möter kritik och blir föremål för debatt och opinionsbildning. Fakta lär vi oss, eller så gör vi det inte.

Att acceptera patriarkatets existens handlar således inte om att ”vara medveten”. Det rör sig om en åsiktsfråga.

De flesta debattörer gör den här typen av åtskillnader utan problem. Men radikalfeminister i sociala medier drar ofta likhetstecken mellan ideologisk övertygelse och fakta, vilket effektivt dödar diskussion och får dem att framstå som intoleranta nidbilder av feminismen. Att inte acceptera teorin om patriarkatet som en rimlig modell var, i en av dagens twitterdebatter, ”oförmåga att ta till sig viss trivial kunskap” eftersom påståendet ”patriarkatet existerar” är lika mycket ett faktum ”som att konstatera att däggdjur är större än insekter”. (Det stämmer f.ö. inte — trynfladdermöss är t.ex. mindre än jättewetor.)

Att jämställa en ideologisk tolkningsmodell med naturvetenskapliga fakta är oerhört skevt, och framstår lätt hänt som en aning religiöst. Tyvärr är det inte en sällsynt attityd i feministisk debatt.

Annonser

3 svar till “Patriarkatets existens är inte ett faktum

  1. Gustav Ros mars 13, 2014 kl. 17:53

    Catharine MacKinnon gör dessutom en poäng av att patriarkatet varken kan bevisas eller motbevisas genom observerbara fakta på grund av förtryckets natur: patriarkatet formar yttervärlden och observation av den kan endast ge information förvrängd av patriarkatet – och patriarkatet framställer sig självt som icke existerande.

  2. Gustav Ros mars 13, 2014 kl. 17:58

    Enligt radikalfeministerna så rör det sig om en medvetandefråga. Det börjar med att en kvinna känner att hon frustreras på grund av att hennes sätt att nå kunskap inte korresponderar mot verkligheten. Om hon från den utgångspunkten deltar i consciousness raising-grupper, så kan erfarenheten av frustration ”omformas” till en medvetenhet om patriarkatets förtryck, vilket är en medvetenhet om att verkligheten som den är, inte är den enda möjliga verkligheten, utan det skulle kunna finnas en verklighet som skulle korrespondera mot deras epistemologiska föreställningar.

  3. Henrik Sundholm mars 13, 2014 kl. 20:19

    Visst. Idén om patriarkatet, åtminstone som den i allmänhet används idag, är självbekräftande. Snart sagt vad som helst tolkas som bevis för patriarkatets existens, inkl. hur män sitter i tunnelbanan, medan eventuella motexempel (t.ex. mäns relativt höga antal självmord) möts med suckar. Kognitiv bias upphöjd till generell och systematiskt tillämpad utgångspunkt.

    Man känner förstås igen beteendemönstren från andra consciousness raising-grupperingar. De möts, bekräftar varandra, skapar ett internt sätt att tänka och uttrycka sig, och uppmuntrar ofta till intolerans mot eller demonisering av oliktänkande mainstream. Andra identitetspolitiska rörelser, 9/11 truthers, zeitgeistare, alternativmedicinare m.m. Alla har de en väldigt intern och internt bekräftad bild av verkligheten och internt skapade standardinvändningar mot kritik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: